Vad menas med en sexuellt överförbar infektion?

En STI är en infektion som kan överföras i samband med sexuell kontakt. Smittvägen varierar mellan infektionerna. Vaginalt, analt och oralt sex kan innebära olika exponeringar, och vissa virus kan överföras genom nära hudkontakt. Du behöver därför kunna beskriva vilken sorts kontakt som förekommit för att vården ska välja rätt provtagningsställen.

Könssjukdomar är inget tecken på dålig hygien eller en viss sorts person. Risken handlar om exponering och skydd, inte om hur någon ser ut. En partner kan vara smittad utan att veta om det. Det är därför bättre att prata om testning och praktiska skydd än att försöka bedöma smitta utifrån utseende eller symtomfrihet.

Symtom och när de behöver bedömas

Sveda när du kissar, förändrade flytningar, sår, blåsor, vårtor, klåda eller smärta kan vara tecken på en infektion. Samma symtom kan också ha andra orsaker. En antibiotikakur är därför inte ett säkert test på om besvären beror på bakterier. Provtagning och undersökning kan behövas innan behandlingen väljs.

Sök vård snabbt vid feber tillsammans med smärta i nedre delen av magen, smärta eller svullnad i pungen, uttalade urineringsbesvär eller tydlig allmänpåverkan. Under graviditet och vid nedsatt immunförsvar kan handläggningen behöva anpassas. Om symtom finns nära ögat behövs snabb bedömning. Vänta inte på ett hemtest om symtomen kräver vård.

Så fungerar provtagning

Vilket prov som är rätt beror på infektionen, symtomen och hur exponeringen skett. Urinprov, prov från slemhinnor eller blodprov kan vara aktuella. Ett hemtest kan vara ett bra alternativ i vissa situationer, men täcker inte automatiskt alla infektioner eller provtagningsställen. Läs vad testet faktiskt analyserar och vart du vänder dig vid symtom.

Tidpunkten spelar roll. Det kan ta tid efter smittotillfället innan ett prov blir tillförlitligt. Ett negativt prov taget för tidigt kan därför behöva upprepas. Fråga mottagningen om rätt tidpunkt i stället för att använda samma väntetid för alla infektioner. Berätta också om antibiotika eller antivirala läkemedel som du redan har tagit.

Klamydia och gonorré

Klamydia orsakas av en bakterie och kan ge få eller inga symtom. Svenska kunskapsstöd rekommenderar doxycyklin som förstahandsval vid okomplicerad infektion. Behandlingen ska kombineras med smittspårning och tydliga råd om sex och partners. Provtagning och behandling som omfattas av smittskyddslagen är kostnadsfri inom vården.

Gonorré behöver egen diagnostik och behandling, ofta med särskild hänsyn till antibiotikaresistens. En gammal klamydiakur ska inte användas som ersättning. Vid misstänkt gonorré är det viktigt att följa mottagningens råd om provtagning och kontroll efter behandlingen. Att symtomen minskar bevisar inte säkert att infektionen är borta.

Mycoplasma genitalium och antibiotikaresistens

Mycoplasma genitalium kan orsaka besvär från urinrör eller livmoderhals, men testning och behandling följer andra principer än klamydia. Resistensanalys kan påverka vilket antibiotikum som väljs. Azitromycin är inte en generell engångslösning för alla genitala bakterieinfektioner. Fel användning kan göra fortsatt behandling svårare.

Ta inte överblivna tabletter innan du har fått råd. Det kan påverka både provresultat och möjligheten att välja rätt behandling. Om symtomen fortsätter efter en ordinerad kur behöver mottagningen veta exakt vad du har tagit. Ny smitta, kvarstående inflammation och andra diagnoser är exempel på frågor som kan behöva utredas.

Genital herpes

Herpes orsakas av herpes simplexvirus. Blåsor och sår kan vara smärtsamma, särskilt vid ett första utbrott. Antivirala läkemedel som aciklovir kan användas för att lindra eller förebygga utbrott enligt ordination. De avlägsnar inte viruset som kan finnas kvar vilande i kroppen.

Återfall betyder därför inte automatiskt ny smitta. Om utbrotten är täta eller påverkar dig mycket kan förebyggande behandling diskuteras. Under graviditet behöver genital herpes särskilda råd. Kondom minskar viss risk men täcker inte alla hudområden, och smitta kan ibland ske utan tydliga sår. Prata med vården om hur risken kan minskas i din situation.

Kondylom och HPV

Kondylom är genitala vårtor som orsakas av vissa HPV-typer. Vårtor kan försvinna spontant, men behandling kan behövas om de ger besvär eller är utbredda. Lokal podofyllotoxinbehandling, exempelvis Wartec, är ett alternativ för vissa yttre vårtor. Andra lokalisationer kan kräva mottagningsbehandling.

Behandlingen tar bort synliga förändringar men garanterar inte att HPV försvinner. Applicera inte ett vårtmedel på varje ny hudförändring utan diagnos. HPV-vaccination förebygger vissa infektioner men behandlar inte redan befintliga vårtor. Följ också de kontroller och screeningprogram som gäller för dig; en kondylombehandling ersätter dem inte.

Hiv, syfilis och andra infektioner

Alla STI fångas inte av ett vanligt urinprov för klamydia. Hiv och syfilis kräver andra tester och har andra behandlingsupplägg. Berätta om exponeringar, resor och symtom så att vården kan avgöra vilka prover som behövs. Du behöver inte själv beställa ett omfattande testpaket utan att förstå vad det täcker.

Om du tror att du nyligen har utsatts för en betydande hivrisk ska du söka vård omedelbart för bedömning av förebyggande behandling efter exponering. Vänta inte på symtom eller ett senare test. Vilken åtgärd som behövs avgörs av vården utifrån situation och tidpunkt. Detta är en annan fråga än rutinmässig testning efter ett oskyddat samlag.

Behandlingarna på Alfadoc: vad hör ihop med vad?

Guiderna hjälper dig att förstå en behandling, men ska inte användas för att själv ställa diagnos. En produkt som är relevant för en infektion kan vara helt verkningslös vid en annan. Det kan också finnas flera infektioner samtidigt. Välj därför provtagning och vårdkontakt före ett självständigt läkemedelsköp när diagnosen är oklar.

Sekretess, partners och stöd

Det kan kännas obekvämt att prata om sex, men vården behöver sakliga uppgifter för att hjälpa dig. Du kan fråga hur sekretess och eventuell smittspårning fungerar. Syftet med smittspårning är att personer som kan vara berörda ska få test och behandling, inte att lägga skuld på någon. Mottagningen kan hjälpa dig med de praktiska stegen.

Om oro för en infektion påverkar relationer eller sexliv kan du be om samtalsstöd. Försök hålla isär det medicinska beskedet från antaganden om när smittan skedde. Vissa infektioner kan finnas länge utan symtom. En tydlig plan för behandling, provsvar och när sex kan återupptas gör situationen lättare att hantera.

Att använda ett hemtest på rätt sätt

Läs vilka infektioner och provtagningsställen testet omfattar innan du beställer. Ett negativt svar för ett prov från ett ställe utesluter inte automatiskt infektion på ett annat. Följ instruktionen om provtagningstid och hur provet ska lämnas. Om du har symtom som behöver undersökas är en mottagningskontakt ofta lämpligare än att enbart upprepa hemtester.

Kontrollera också hur ett positivt svar följs upp. Du ska veta vart du vänder dig för ordination, smittspårning och frågor om partners. Ett provsvar utan en tydlig handlingsplan är inte en färdig behandling. Om du blir sjuk eller får uttalade symtom medan du väntar ska du söka vård i stället för att invänta svar som enda nästa steg.

Efter avslutad behandling

Fråga om kontrollprov behövs och när det ska tas. Olika infektioner har olika regler, och ett prov taget vid fel tidpunkt kan vara svårt att tolka. Spara information om vilket läkemedel du använt och vilka datum kuren pågick. Berätta om ny exponering efter behandlingen, eftersom det kan påverka bedömningen.

Om besvären inte försvinner behöver orsaken omprövas. Kvarstående symtom kan bero på flera saker och ska inte automatiskt leda till ännu en likadan kur. Vården kan behöva undersöka, ta andra prover eller bedöma en icke-infektiös orsak. Det är säkrare än att själv kombinera antibiotika, antivirala läkemedel och lokalmedel.

Provtagning och sexuell hälsa

Besvär från underlivet kan bero på flera olika infektioner, hudsjukdomar eller irritation. Liknande symtom kan kräva helt olika behandlingar. Ibland finns en sexuellt överförbar infektion utan tydliga symtom. Ett foto eller en beskrivning på nätet räcker därför inte alltid för att avgöra orsaken. Berätta för mottagningen om symtomen, när de började och vilken sorts sex du har haft, så att rätt prover kan tas från rätt ställen.

Efter en möjlig smitta kan provtagningen behöva anpassas till hur lång tid som har gått. Ett tidigt negativt prov kan ibland behöva upprepas. Fråga också om andra tester är relevanta i din situation. Du behöver inte själv veta vilket prov du ska beställa innan du kontaktar en mottagning. Det viktiga är att vården får tillräckligt med information för att bedöma vad som behövs.

Partner, smittspårning och uppföljning

Vid vissa infektioner, till exempel klamydia, ingår smittspårning och särskilda förhållningsregler. Provtagning och behandling som omfattas av smittskyddslagen kan vara kostnadsfri inom vården. Herpes och kondylom hanteras på andra sätt och ska inte blandas ihop med bakteriella infektioner. Fråga mottagningen vad som gäller för just din diagnos, eventuella partners och när det är lämpligt att ha sex igen.

Kondom minskar risken för många sexuellt överförbara infektioner, men ger inte fullständigt skydd mot smitta från hudområden som inte täcks. Dela inte läkemedel med en partner. Personen kan behöva en annan behandling, provtagning eller ingen behandling alls. Om besvären kommer tillbaka efter avslutad behandling behöver vården avgöra om det handlar om återfall, ny smitta eller en annan diagnos.

Sök vård snabbt vid feber tillsammans med smärta i nedre delen av magen, smärta eller svullnad i pungen, uttalade besvär att kissa eller om du känner dig allmänt sjuk. Vid graviditet, nedsatt immunförsvar eller symtom nära ögat behövs en särskild bedömning. Vänta inte på att en beställd produkt ska komma fram om du har symtom som kräver vård.

Förbered samtalet med vården

Skriv gärna ned vad du vill ha hjälp med innan besöket. Beskriv när besvären började, hur de påverkar vardagen och vad du redan har provat. Ta med en aktuell lista över receptbelagda läkemedel, receptfria preparat, naturläkemedel och kosttillskott. Även sådant du bara tar ibland kan påverka valet av behandling. Berätta om allergier och tidigare reaktioner på läkemedel.

Be om en plan som går att följa hemma. Den bör förklara hur behandlingen används, vad du kan förvänta dig, vilka besvär som behöver bedömas och när effekten ska följas upp. Om något i ordinationen är otydligt bör du fråga innan du börjar. Det är särskilt viktigt vid ett preparatbyte, eftersom samma läkemedelsnamn kan förekomma i olika styrkor och beredningsformer.

En uppföljning handlar om både nytta och besvär. Skriv ned förändringar som är viktiga för dig och ta upp dem vid nästa kontakt. Ändra inte dosen för att en annan person har fått en annan ordination. Behandlingen ska fungera med din hälsa, andra läkemedel och din vardag. Du kan också be att få informationen skriftligt eller gå igenom den tillsammans med apotekspersonal.

Vanliga frågor